Hur skiljer sig konsumtionen mellan stad och landsbygd?

Vad menas med konsumtion i stad och på landsbygd?

Artikeln visar vad officiell statistik säger – och inte säger – om konsumtion i stad och på landsbygd. Tätortsgrad, även kallad urbaniseringsgrad, är det mått som beskriver hur befolkningen fördelar sig mellan tätort och landsbygd. Urbanisering avser ofta själva flyttningen från land till stad. SCB påpekar att en ökad urbaniseringsgrad inte behöver betyda att fler människor flyttar från landsbygden in till städerna – de två sakerna mäts på olika sätt. Tätorter avgränsas i statistiken, och den senaste tätortsavgränsningen i Sverige gjordes 2010, enligt SCB:s artikel från 2015. Därför är stad i dagligt tal och tätort i statistiken inte samma sak: en tätort behöver inte vara en storstad, och tätortsbegreppet säger inget om hur många invånare orten har.

Konsumtion kan mätas per hushåll eller per person, och de två måtten ger olika bild. SCB:s boendestatistik visar principen: sett till hushåll bor runt 50 procent i flerbostadshus och runt 40 procent i småhus, men sett till personer bor över 50 procent i småhus och över 40 procent i flerbostadshus, eftersom hushållen i småhus är större. Samma sak gäller konsumtion: en genomsnittssiffra per hushåll väger in stora hushåll på ett annat sätt än en siffra per person, och en jämförelse mellan stad och landsbygd kan falla olika ut beroende på vilket mått som används.

Från bondesamhälle till tätortsboende – var bor vi?

För omkring 200 år sedan bodde 90 procent av Sveriges befolkning på landet. I dag är förhållandet nästan det omvända: 85 procent bor i tätorter, enligt SCB. Under tillväxtfasen, då industrialiseringen drev på inflyttningen, ökade urbaniseringsgraden i Sverige från 15 till 80 procent på mindre än 100 år. Runt 1930 nåddes den demografiska brytpunkten, då lika många bodde på landsbygd som i städer. På 1960-talet bidrog miljonprogrammet och det flyttningsbidrag som betalades ut till dem som flyttade närmare arbetstillfällena till ytterligare inflyttning till storstadsregioner och andra större tätorter.

I den tredje fasen, stabiliseringsfasen, har ökningen av den urbana befolkningen mattats av. Urbaniseringen som folkomflyttning från land till stad är i stort sett avslutad, och landsbygdsbefolkningen minskar inte längre i absoluta tal. Sett till urbaniseringsgrad gick andelen som bor i tätort från 81 procent 1970 till 85 procent 2010, då den senaste tätortsavgränsningen gjordes. Den stora merparten av befolkningen bor alltså i tätorter, men statistiken visar var människor bor – inte vad de köper eller var de handlar.

Utveckling av urbaniseringsgraden i Sverige (1900–2010)

Boendet skiljer sig – och är en stor del av hushållens utgifter

Sverige har knappt 5 miljoner hushåll. Av dem bor 50,5 procent i flerbostadshus och 41,9 procent i småhus (2025), medan resten bor i specialbostäder, övrigt boende eller saknar uppgift om boendet. Sett till personer är bilden den omvända: 51,0 procent bor i småhus och 43,5 procent i flerbostadshus, eftersom hushållen i småhus i genomsnitt är större. Den vanligaste enskilda boendeformen för både hushåll och personer är småhus med äganderätt, 1 918 194 hushåll 2025.

Boendet varierar mellan olika delar av landet – SCB konstaterar på sidan Boende i Sverige att det finns skillnader i hur folk bor i olika delar av landet. Boendeformen påverkar hur hushållets utgifter är sammansatta: en hyresrätt innebär löpande hyra, medan äganderätt innebär kostnader för lån, drift och underhåll. I konsumtionsstatistiken finns boendet som ett eget ändamål: bostäder, vatten, elektricitet, gas och andra bränslen.

Boendeskillnader mellan hushåll och personer i Sverige (2025)

Hushållens konsumtion efter ändamål – rikssiffror, inte stad mot land

SCB redovisar hushållens konsumtion per månad uppdelad på ändamål enligt COICOP: livsmedel och alkoholfria drycker, alkoholhaltiga drycker, tobak och narkotika, kläder och skodon, bostäder och bränslen, möbler och hushållsutrustning, hälso- och sjukvård, transport, information och kommunikation, rekreation, sport och kultur, utbildningstjänster, restauranger och logitjänster, försäkrings- och finansiella tjänster samt personlig vård, socialt skydd och diverse varor och tjänster. Uppgifterna är säsongrensade värden i fasta priser. Utbildningstjänster och försäkrings- och finansiella tjänster saknar värden i tabellen och ingår inte i totalsiffran.

För maj 2026 var utvecklingen jämfört med ett år tidigare 7,8 procent för livsmedel och alkoholfria drycker, 7,4 procent för transport och 14,7 procent för information och kommunikation, medan rekreation, sport och kultur låg på -0,3 procent. Totalt, exklusive ändamål 10 och 12, ökade konsumtionen med 3,4 procent jämfört med maj året innan och med 0,7 procent jämfört med april 2026; i april 2026 minskade konsumtionen med 0,8 procent jämfört med mars. Thorsten Holzer, statistiker på SCB, säger att de starka årsutvecklingstalen i maj ska ses i relation till en svag maj året innan, då konsumtionen av livsmedel och alkoholfria drycker samt kläder och skor var låg.

Utveckling av hushållens konsumtion per ändamål – maj 2026 jämfört med maj 2025

Livsmedel: priser, byten och minskade volymer

Sedan 2019 har konsumentpriserna på livsmedel stigit med 31 procent, och som mest steg priserna med 21 procent i årstakt i början av 2023, enligt SCB:s fördjupning. Samtidigt minskade volymerna; som mest sjönk volymen med 8 procent i årstakt under 2022. Eftersom befolkningen ökade med 2 procent mellan 2019 och 2023 låg konsumtionen per capita i princip stilla sedan 2019.

Under de kraftiga prisuppgångarna valde hushållen att köpa relativt mindre av det som blivit relativt dyrare och relativt mer av annat. Den substitutionen hade under 2022 och 2023 något större påverkan på livsmedelsinflationen än tidigare under 2000-talet, om än marginell. Ett konkret exempel: hushållen drog ner på inköpen av dyrare ekologiska varor till förmån för billigare icke-ekologiska varor under 2022 och 2023. Det sänker hushållets levnadskostnader men fångas inte som lägre konsumtion i volymmåttet på samma sätt som en ren kvantitetsminskning.

På nationell nivå fortsatte försäljningen av livsmedel och drycker upp: 2025 ökade den med över 2 600 kronor per person, trots att maten hade blivit dyrare, enligt SCB:s statistiknyhet.

Konsumentpriser på livsmedel – utveckling 2019–2023

Det underlaget inte visar om stad och landsbygd

Ingen av de källor som refereras här jämför hushållens konsumtion i stad med konsumtion på landsbygd. Urbaniseringsartikeln beskriver var människor bor och hur tätortsgraden utvecklats, boendesidan beskriver boendeformer och antal hushåll och personer, konsumtionsnyheten beskriver ändamål per månad, och livsmedelsfördjupningen beskriver priser, volymer och substitution – samtliga nationellt.

För att besvara frågan skulle samma ändamålsindelning behövas nedbruten på region, exempelvis tätort/landsbygd, län eller kommun, och helst både per hushåll och per person eftersom hushållsstorleken skiljer sig mellan boendeformer. Prisnivåer per region skulle också behövas: en skillnad i utgifter i kronor kan bero på att priserna skiljer sig, på att kvantiteterna skiljer sig, eller på båda.